Femårig flicka skänktes som diplomatisk gåva till drottning Victoria
Ny biografi visar att hon stod i tvangsarbete hos kronan till nittonde levnadsåret, över 700 000 "befriade" afrikaner tvingades betala för sin egen frihet med upp till fjorton års tjänstgöring efter avskaffandet av slaveriet
Bilder
Sarah Forbes Bonetta was brought to England by Frederick Forbes, of the Royal Navy’s West Africa Squadron. Photograph: William Bambridge (1819-79)/Royal Collection Trust
theguardian.com
Bayo Randle, Bonetta’s great-great-grandson, is a barrister in London. Photograph: Martin Godwin/The Guardian
theguardian.com
The book by Henry B Lovejoy. Photograph: supplied
theguardian.com
Bonetta was a famous figure in 19th-century England. Photograph: Alamy
theguardian.com
En sjuårig yorubaflicka överlämnades till drottning Victoria på Windsor Castle som en "diplomatis gåva" från en afrikansk kung. En ny biografi om henne, "Becoming Sarah Forbes Bonetta: A Yorùbá Woman in Queen Victoria's Court" av professor Henry Lovejoy vid University of Colorado Boulder, har nu utkommit, och hennes barnbarnsbarnbarn, den brittisk-nigerianske advokaten Bayo Randle, har uppmärksammat boken offentligt.
Hennes liv började 1843 i Òkè-Òdàn i sydvästra Nigeria, där hon fick namnet Àìná. 1848, fem år gammal, förlorade hon sin familj när kung Ghezos av Dahomey styrkor anföll staden. Hon hölls vid hans hov och antas ha tagits om hand av agodjié, det helkvinnliga regemente som senare skildrats i filmen The Woman King. 1850 reste Frederick Forbes från Royal Navys västafrikanska eskader — den styrka som skapats för att genomdriva förbudet mot transatlantisk slavhandel — till Dahomey för att pressa Ghezo att skriva under ett antislavfördrag. Uppdraget misslyckades. Forbes frågade i stället om han fick ta flickan till England, gav henne sitt eget efternamn och sitt fartygs namn, Bonetta, och anhöll, innan han ens nått England, om att hon skulle göras "till kronans egendom".
Lovejoys slutsats är att hon i praktiken var tvångsarbetsbundna till drottning Victoria till nittonde års ålder enligt de rättsliga strukturer som byggdes efter slaveriets avskaffande. Victoria betalade hennes utbildning, godkände hennes äktenskap med James Pinson Labulo Davies, en köpman och filantrop som räknades bland Västafrikas rikaste män, och stod gudmor åt hennes äldsta dotter. Bonettas egen uppskattning av äktenskapet finns bevarad: "Jag känner inte ett uns av kärlek till honom."
Hon blev en av sin tids mest avbildade och mest omskrivna afrikanska kvinnor. "Saras bilder användes för att sprida idén om drottningens godhet — samtidigt som 'befriade' afrikaner tvingades in i tvångsarbetsavtal", sade Lovejoy till the Guardian. Hans forskning för liberatedafricans.org, utvecklad tillsammans med Kartikay Chadha, dokumenterar att efter avskaffandet tvingades över 700 000 afrikaner som "befriats" från slavhandlare in i tvångsarbetsavtal på upp till fjorton år "för att betala kostnaden för sin egen frihet", av regeringar däribland Storbritanniens.
Här syns det brittiska imperiets räkenskap i sin renaste form: avskaffandet av slavhandeln hyllades som en moralisk bedrift, men kostnaden lades i praktiken på de befriade själva. Att Britannien lät sig porträtteras som välgörare medan hundratusentals tvingades köpa sin frihet med år av tvångsarbete är ingen biprodukt — det var systemets konstruktion. Bonetta satt i systemets elitände, utbildad, enligt Lovejoy, "till att bli en missionär som skulle kristna Afrika", och hennes image tjänade som propagandaskylt för hela företaget.
Randle sammanfattade bokföringen på sitt eget sätt: "Jag tror inte att en människa med egen vilja kan 'gåvas' från en till en annan, men hade hon inte gåvts till drottning Victoria — skulle jag då finnas i dag?"