Northvolts anställda återvänder tillSkellefteå, Lyten tar upp produktionen linje för linje efter konkursen, fabriken som en gång sysselsatte 4 000 klarar idag ett par hundra

Bilder

”Kul att vara tillbaka” – starta klippet för att se hur det går för Lyten att starta om Northvolts batterifabrik i Skellefteå. Foto: Patrik Samuelsson/SVT Patrik Samuelsson/SVT

Linda Hammega arbetade på batterifabriken i Skellefteå från 2021 till i mars i år, när Northvolt tvingades i konkurs. Nu har hon varit tillbaka i drygt en vecka, återanställd av Lyten, företaget som i februari köpte anläggningen ur konkursboet. "Vi känner att vi står på en bra grund, så det är verkligen roligt", säger hon till SVT.

Omstarten är en anspråkslös historia, mätt i enskilda produktionslinor. Ett par hundra personer arbetar i nuläget på fabriken, som vid Northbolts höjdpunkt sysselsatte omkring 4 000 människor. Konkursen i sin helhet drabbade 5 000 anställda i Skellefteå, Västerås och Stockholm, samt de pensionsfonder, bilindustrier, privata investerare och statliga långivare som stoppat tiotals miljarder i projektet. Det som nu återstartas rapporteras i termer av produktionslinor och rekryteringsscheman.

Lyten Sveriges vd Matthias Arleth beskriver metoden: få en linje att fungera, kopiera den och sedan starta nästa. "Vi försöker inte göra för mycket på en gång, utan fokuserar", säger han. Räknat i anställda väntar han 600 inom några månader och 1 000 inom ett par år. "Jag är helt övertygad om det", säger han om målet, och lägger omedelbart till villkoret det vilar på: "Men allt beror på hur efterfrågan ser ut."

Kontrasten mellan de två ägarskaperna är hela historien och säger mer om batteriboomen än någon strategipresentation. Den första ägaren skalar upp till tusentals anställda i tre städer på kapital från pensionsfonder, biljättar och statliga långivare, triggad av politiskt trumfit klimatkrav och subventionsutsikter. När det kollapsade stannade förlusterna hos dem som skjutit till pengarna, medan tjänsterna försvann. Den nya ägaren anställer i takt med att varje produktionslina visar sig fungera, mot en efterfrågan den faktiskt kan se — inte mot vad investerare kan framstå beredda att swisha nästa finansieringsrunda.

För de återvändande arbetarna är det en mindre verksamhet de kommer tillbaka till än den de lämnade. De nästa hundra tjänsterna väntar på order, inte på expanderingsvillighet hos kapitalgivare som i sin tur väntar på nästa statliga miljardsatsning.

Det bör också minnas vem som värmd upp euphorin: svenska statsorgan och Schweiz-baserade pensionspengar halkade in i projektet mot slutet av en global uppflammande guldtåge, där det funnits starka incitament för alla inblandade att tro på nästa runda kapital. De nästa hundra anställningarna avgörs nu alltså av marknaden — ett test hela batteriäventyret egentligen aldrig klarade.