Venezuelanska kvinnor aborterar i smyg med svartmarknadspiller medan Colombia förbereder totalförbud

I Venezuela fortsätter kvinnor att avbryta graviditeter i det tysta, medan Colombia nu rör sig mot ett grundlagsförbud som skulle stänga deras främsta lagliga utväg. El País, med reportage från Caracas, skildrar den underjordiska rutinen: misoprostol köpt på svarta marknaden, intaget i hus utan rinnande vatten.

I Venezuela straffas abort med upp till två års fängelse för kvinnan och två och ett halvt år för den som hjälper till. Enda lagliga grunden är fara för kvinnans liv — en kategori som för närvarande testas av en doula med en klient vars graviditet kan bli dödlig. I den senaste undersökningen från Venezuelanska föreningen för alternativ sexuell uppfostran erkände 5,1 procent av 500 tillfrågade kvinnor att de avbrutit en graviditet med läkemedel. Förmögna kvinnor betalar över 800 dollar på klandestina kliniker; fattigare köper piller av svartmarknadshandlare som lurar dem. Tatiana, 22 år och dansare, säger till El País: "Det är inte så att jag inte vill bli mamma. Det är så att jag just nu inte har råd med blöjor, modersmjölksersättning eller läkare."

Colombia, där abort är laglig till vecka 24, även för migranter, har varit ventilen som tagit upp trycket. En grundlagsreform som nu går genom den colombianska lagstiftningen skulle förbjuda abort helt, och därmed stänga den vägen — men efterfrågan försvinner inte, bara villkoren under vilka den tillgodoses. Samtidigt har Washingtons nedskärningar i bistånd drabbat de colombianska organisationer som hjälper migranters reproduktiva hälsa, och därmed försvinner även det informella stödnätet.

Politiken räcker längre än gynekologin. Sedan amerikanska styrkor tillfångatog Nicolás Maduro den 3 januari 2026 har venezolansk lag skrivits om i rask takt för att exploatera olja och guld; kvinnors reproduktiva hälsa har inte förekommit på den lagstiftande dagordningen alls. Det är ett mönster man känner igen: när stormakter och eliter delar upp resurserna kommer de vanliga människornas grundläggande behov sist. Det colombianska förbudet, hur tilltalande det än är för konservativa väljare hemma, riktas därmed lika mycket som ett budskap till Washington och Caracas som till klinikerna. Sjukhusen i Venezuela, överbelastade sedan den dubbla jordbävningen den 24 juni, har ingen möjlighet att ta hand om komplikationerna från en större svart marknad.

Enligt ENCOVI-undersökningen 2025 kan nästan en av tre venezolanska hushåll inte täcka sitt matbehov. Kvinnorna som korsar kontrollpunkterna med piller i fickorna har redan gjort sin kalkyl — och den grundar sig inte i ideologi utan i att staten, oavsett vilken makt som håller den, varken erbjuder dem vård, mat eller val.