Världen

Spansk expedition korsar Antarktis på 3 400 kilometer med vindsläde dragen av 20 drakar, helt utan bränsle och flygunderstöd

Ramón Larramendi jämför med Transantarktiska expeditionen 2011–2012 som brände ungefär 170 000 liter på två månader, vid sidan av mätningsregioner där satelliterna har blinda fläckar och NASA-projekt letar efter mikrobliv i saltstenar

Bilder

Wind Sled, Spanish invention to cross Antarctica without emissions: 'Unique in the world' Wind Sled, Spanish invention to cross Antarctica without emissions: 'Unique in the world' euronews.com

En spansk expedition ger sig av till Antarktis den 18 oktober med planen att korsa ungefär 3 400 kilometer av inlandsisen på omkring 80 dagar. Farkosten drivs av drakar, helt utan förbränningsmotor och utan flygunderstöd under vägen. Ramón Larramendis så kallade vindsläde ska köras från Rysslands bas Novolazarevskaja i Drottning Mauds land till den fransk-italienska stationen Concordia på Dome C, förbi den svårtillgängliga polen och längs den kallaste trakterna på kontinenten.

Farkosten är resultatet av ett 25 år långt utvecklingsarbete, under vilket Larramendi har tillryggalagt mer än 28 000 kilometer på is. Vindsläden består av fyra moduler, är 15 meter lång och kan lasta upp till 2 100 kilo. På denna expedition medför den cirka 250 kilo instrument för 16 forskningsprojekt, utvalda genom Spanska polar-kommittén, med deltagande av forskningsorganen CSIC, CIEMAT och INTA, sex spanska universitet samt internationella organisationer. Ett av projekten, lett av spanieren Alfonso Dávila vid NASAs forskningscenter Ames, ska undersöka om förhållanden gynnsamma för mikrobiellt liv kan uppstå i saltberg som utsätts för den extrema kylan. Driften sköts av tjugo drakar mellan fem och 150 kvadratmeter stora — upp till 80 kilometer i timmen i goda vindar, i snitt omkring 25 — medan solceller driver utrustningen. Larramendi beskriver konstruktionen som lånad från inuiter: "Vindsläden är i sin helhet unik i världen."

Jämförelsen som intresserar honom gäller bränsle. Den transantarktiska vetenskapliga expeditionen 2011–2012 tillryggalade en liknande sträcka med bandvagnar, snöskotrar och släpor — och förbrukade omkring 170 000 liter bränsle på två månader. Vindsläden bär ingen bränslelast och behöver inga återförsörjningsflygningar. Dess rutt korsar dessutom trakter där nästan inga mätningar gjorts, vilket kompletterar det data som satelliter och fasta stationer samlar in.

Larramendis påstående är totalt: "Andra system drivna av förnybar energi kan komma att användas för att korsa Antarktis, men inget kommer att vara mer hållbart eller lämna mindre spår än vindsläden." Expeditionen beräknas vara tillbaka i början av februari.

Det är värt att notera vad som skiljer detta från statligt finansierade polarprojekt: farkosten är byggd av en enskild uppfinnare som själv burit kostnaderna i 25 år, och den presterar därför med en effektivitet som få offentligt finansierade expeditioner uppvisar. När ingen subvention bär förlusterna tvingas konstruktionen vara genialiskt enkel — tjugo drakar är hela framdrivningsplanen. Ett exempel på att privat initiativ, när det får stå på egna ben, ofta slår byråkratins tunga maskineri.