Pajala stryker bonus på 100 000 kronor till socialsekreterare som stannar två år
Utredaren Madeleine Lundströmer själv stod på listan över mottagare, kommunen betalar redan dyra konsulter och grannkommuner får incitament att motbud
Bilder
Pajala kommun riviter nu sitt bonusprogram för socionomer efter facklig kritik — och efter att det uppdagats att den tjänsteman som utredde arrangemanget själv skulle ha fått 100 000 kronor.
Vård- och omsorgsnämnden hade beslutat att socionomer som utövar myndighetsutövning och stannar i två år skulle få en bonus på 100 000 kronor, och verksamhetschefen omfattades på samma villkor. Initiativet kostade totalt 1,2 miljoner kronor på två år. Motiveringen var att behålla personal: ett länge pågående personalunderskott har drivit kommunens konsultkostnader uppåt, och utbetalningen skulle få erfarna handläggare att stanna.
Men ett så kallat retentionstillägg är ett bud i en marknad, inte en lösning. Det kan flytta en socionom över en kommungräns eller ut ur en konsultfirm — men det tillför inte landet en enda ny handläggare. Och så snart en landsbygdskommun betalar för lojalitet får varje kommun med samma underskott skäl att matcha budet. För en kommun som redan betalar konsultarvoden ser hundra tusen kronor för två års trohet billig ut. Det är precis den räknesätt som varje grannkommun också kan göra, och notan landar hos skattebetalarna i den kommun som råkar vara först. Det är ett klassiskt exempel på hur kommuner, som varken äger problemet eller bär dess fulla kostnad, driver upp priserna för varandra — medan staten, som styr utbildningskapaciteten till socionomprogrammen, står utanför och tittar på.
Därtill den institutionella bristen: förslaget utreddes av Madeleine Lundströmer, chef för individ- och familjeomsorgen — alltså den verksamhet bonussen var tänkt att bemanna — och hon tillhörde dem som skulle nås av utbetalningen, rapporterar NSD. Den som utreder ett förslag som hon själv tjänar på har inga incitament att ifrågasätta det. Att gränslinjen mellan utredare och förmånstagare suddas ut i en kommun med 6 000 invånare är kanske ingen skandal i juridisk mening, men det visar hur självklarheterna växer när ingen direkt äger kostnaden.
Kommentaren från Lundströmer om det förslag hon själv förberett och skulle ha fått betalt för är talande i sin knapphet: "Jag kan avstå från den här bonusen."