Kalix utreder anstalt som näringslivsprojekt, kommunstyrelsen ger planavdelningen i uppdrag och hoppas på ungefär hundra jobb, Kriminalvården blir inlandets ersättare för pappersbruket där beläggningen garanteras av domstolar och lönekostnaden av statsbudgeten

Bilder

Anstalten i Haparanda. Nu utreds möjligheten till en anstalt i Kalix. Idén växte fram efter samtal med tjänstepersoner som såg potentialen i att undersöka frågan närmare, enligt Susanne Andersson (S). nsd.se

nsd.se

Kalix kommun utreder om kommunen kan bli värd för en anstalt, ett projekt som kommunförvaltningen uppskattar skulle skapa omkring hundra jobb. Kommunstyrelsen gav den 1 juni stadsbyggnads- och tekniska förvaltningarna i uppdrag att undersöka förutsättningarna, och planerna står tidigt i processen — ingen plats är ännu utpekad.

Kommunrådet Susanne Andersson, socialdemokrat, berättar för NSD att idén växte fram ur samtal med tjänstemän som såg potential i att driva frågan. Förebilden ligger nära till hands: Haparanda har redan en anstalt.

Erbjudandet säger mer om regionens ekonomi än någon broschyr skulle kunna göra. Ett fängelse är statens mest krisäkna anläggning — beläggningen garanteras av domstolarna, bemanningen av anslagsposten, och efterfrågan sjunker aldrig i en lågkonjunktur. För en kommun i inlandsnorrland, där ingen privat arbetsgivare av jämförbar storlek kan väntas slå upp sina tält, är det rationellt att uppvakta Kriminalvården: marken är billig, arbetskraften finns, och staten betalar löner som cirkulerar lokalt oavsett vad som händer på världsmarknaderna.

Mönstret är välkänt i hela inlandsbandet. Där skogsbruk och tung industri har dragit sig tillbaka har offentliga institutioner — anstalter, mottagningsboenden, äldreboenden — blivit de förankrande arbetsgivare som pappersbruk och smältverk en gång var. Staten får i sin tur placera institutioner där mark och arbetskraft kostar en bråkdel av vad de gör i tillväxtregionerna, och där lokala politiker lobbar för att få ta emot det som södra kommuner skulle bestrida.

Ingenting är beslutat, och utredningen kan komma fram till att Kalix saknar lämpliga förutsättningar. Men att en kommun nu aktivt uppvaktar kriminalvården som ett näringslivsprojekt — enligt samma logik som den en gång skulle ha kurtiserat en pappersbruk med — visar hur helt inlandets sysselsättningsbas har förskjutits från produktion till förvaltning av de befolkningsgrupper som landets övriga delar hellre inte tänker på.

Anstalten Kalix vill ha har inte ens en markerad kartkoordinat, och de jobb den skulle medföra existerar hittills bara i ett planeringsdokument.